GRÄNSLAND | amandakarlsson.com

Gränsland började som en gestaltning om längtan. Det handlar oftast om det. En längtan eller önskan att leva närmare sagorna. En del av mig vill befinna sig i fiktion. Jag vill tro på ufon, vättar och troll. Vill tro att allt finns och har funnits. Det är såklart omöjligt, sagor är sagor av en anledning. Berättandet däremot, det finns.

I installationen ville jag fokusera på Det allmänmänskliga berättandet som kan väcka tanken mot den egna personliga fantasin. De skulle insinuera att en berättelse pågår just nu och att nuet är en del av den, oavsett verklig eller påhittad. Antingen en början, ett slut eller en helt oviktig passage i mitten.

eNG/

Borderlands

Borderlands started with a longing. It almost always does. A longing to be a little bit closer to magic. Half of me wants to be in fiction. I want to believe in Ufos, goblins and trolls. I want to believe that they exist. But im also painfully aware that they do not. Fairytales are fairytales for a reason. The storytelling about them however, that exists.

In the installation, I wanted to focus on the universal human narrative that can evoke the thought of one's own personal imagination. They would insinuate that a story is going on right now and that the present is a part of it, whether real or fictional. Either a beginning, an end or a completely unimportant passage in the middle.

more about sommargatan