GRÄNSLAND

PAINTINGS


CUTOUTS


public art


> sånt som händer

exhibition


> gruvan sucka

site specific work


> gränsland

public art - installation


> beacon

exhibition


> du och vilken armé

installation


> den stora oron

exhibition


> VAD LETAR du efter

installation / exhibition


> BLUEPRINT

installation / exhibition 


> VI ÄR FLOCKDJUREN

exhibition


> VAPENBRÖDER

public art - installation


INFO

>CV

>STATEMENT

>CONTACT

>upcoming


gRÄNSLAND / bORDERLANDS

PUBLIC ART FOR FALKÖPING MUNICIPALITY - SOMMARGATAN 2020


OIL ON MDF

+ MDF AND WIRE TO BE USED AS A SWING

~80X150X30 CM X 5




Gränsland


Gränsland började som en gestaltning om längtan. Det handlar oftast om det. En längtan eller en önskan att leva närmare det magiska. Halva min kropp vill alltid befinna sig i fiktion Jag vill tro på ufon, vättar, tomtar och troll. Vill tro att allt finns och har funnits. Det är såklart omöjligt. Sagor är sagor av en anledning. Berättandet däremot. Det finns.


Jag växte upp i Värmland, ett landskap med en stark berättartradition. Det har sipprat ner i generationerna och bildat en regional identitet. Berättandet har också fått fäste i mig. Jag har alltid befunnit mig nära sagorna. Fascinerats av sägner, mytologi och dikt. Det sägs att sägner alltid kommer från någonstans. Att det finns ett mått av sanning i dom. Om inte ren fakta så åtminstone inre upplevelser. Därför ville jag med Gränsland försöka gestalta det inre äventyrliga. Det som borde finnas i alla beroende på situation. Att föreställa sig själv som en astronaut under en flygresa. Eller ett spöke när man går ut på natten. Att vara huvudperson i sin egen berättelse oavsett om den är verklig eller ren fantasi. Därför är Gränsland gjord för att befinna sig i flera tillstånd. Den kan vara en början, ett slut men också en helt oviktig passage i mitten.



eNG/


Borderlands


Borderlands started with a longing. It almost always does. A longing to be a little bit closer to magic. Half of me wants to be in fiction. I want to believe in Ufos, goblins and trolls. I want to believe that they exist. But im also painfully aware that they do not. Fairytales are fairytales for a reason. The storytelling about them however, that exists.

I grew up in Värmland, a place with a strong storytelling tradition. It has seeped down through the generations and formed a regional identity. An identity wich has a strong hold in me as well. I always felt close to fairytales. Fascinated about how a story can be more true the more unnatural it is. It doesnt matter if it was giants who placed the big boulders out in the forest but it does matter that we continue to talk about it. Fiction can be used to create existence.


In Borderlands I've tried to come closer. Trying to use art to reach ficition. Just as reality can become more true with the help of fiction, I believe that stories can be refilled with reality. Therefore, Borderlands is created as a beginning. The continuation of the stories will be created by the viewer and the residents of Falköping. During the summer I will continue to add objects to the installation based on suggestions and contributions and Borderlands will develop its own or several different stories depending on who chooses to tell something.




more about sommargatan