Gruvan sucka 

Gruvan sucka har sin utgångspunkt i Smedjebackens kommun. Närmare bestämt genom Ahlbäcksstiftelsen vistelsestipendium för en ung konstnär att skildra arbetarkultur.

Under året 2020 hade jag äran att ta emot det stipendiet.

Jag är född och uppvuxen i Värmland. Ett landskap med en stark berättartradition. En tradition som har sipprat ner genom generationerna och också fått fäste i mig. Värmland är också ett landskap bestående av bruksorter med nedlagda eller flyttade industrier och har därför en kraftigt ökande avbefolkning. Under min uppväxt var berättande mycket viktigt för mig. Jag fick en ingång till det centrala bruket men främst till arbetarkulturen genom fiktionen. På grund av de här sagorna så har platserna de berättats från stannat kvar hos mig. De har på något vis frånkopplat sig tid och rum. Kanske för att sägnerna har ett visst mått av sanning i sig. Det är lättare att beskriva något som ett monster än att behöva förklara den abstrakta känslan av oro, rädsla och skräck som exempelvis ett överhängande hot av ett gruvras kan ge.

Redan innan min vistelse i Smedjebacken så hade jag bestämt mig vart jag ville ta avstamp ifrån. Gruvorna. Jag var där för att skildra och gestalta arbetarkultur genom dess sagor och mytologi och gruvarbetarens tuffa och grå arbetsmiljö var en tydlig utgångspunkt. Under min vistelse så slogs jag både över hur väldiga gruvorna var. Hur andaktsfullt det kunde vara att gå in dom men också över hur skrämmande mörker kan vara inuti ett massivt berg. Jag försökte föreställa mig hur de i dåtiden använde berättande för att levandegöra sin tuffa verklighet. Hur de skapade pedagogiska verktyg med hjälp av sägner. Att trosföreställningen kring gruvfrun gjorde att arbetet förflöt smidigt nere i gruvorna. Att det fanns någonstans att fästa det oförklarliga, göra det mer greppbart. Trosföreställningarna har idag försvunnit till viss del men platserna är fortfarande detsamma och arbetet, om än förändrat, finns fortfarande kvar. En stor förändring är utvecklingen av teknik och robotverktyg i gruvorna. Det ledde mig till frågeställningen kring de sägner som skapas nu. De som kommer berättas om i framtiden. Hur det perspektivet kommer påverka vår verklighet och vilka delar av dom som vi kommer tro på.

Gruvan sucka kommer från ett uttryck. När gruvan suckar så är det en föraning om ett ras. Det betyder att det är dags att ta sig ut från gruvan och sätta sig själv i säkerhet. I det här uttrycket så började också verket med samma titel. För att försöka sammanfatta både dåtid och nutid så byggde jag upp ett gruvsystem med material som fanns tillgängligt i min ateljé. Jag följde formerna från de gruvor jag besökt. Försökte i formerna skapa ras och olyckor som jag läst om. Återskapa händelser med hjälp av föremål. Lät den sedan utvecklas till en målning där föremålen blev symboler och händelserna hade konstruerats på nytt. Ett sätt att förverkliga både dåtidens mytologi men också en föreställd framtid.

Längre presentation av verket följer under ahlbäcksdagarna / under ahlbäckspristagare helene schmitz utställning på konsthall meken 10 okt 2020

Ahlbäcksstiftelsen ->

konsthallen meken ->