I mitt konstnärliga arbete målar jag med olja och bygger i trä, tvådimensionellt och tredimensionellt. Jag bygger scenografier och iscensätter föreställda händelser som jag sen dokumenterar och återskapar i rumsliga installationer och måleri. Mitt syfte är att formulera berättelser från en fiktiv verklighet vid sidan av vår egen. Verkligheten har skapats från min uppväxt i Värmland kring mytologiskt berättande, arbetarklass och djupa skogar. Genom måleri, skulptur och rumsliga installationer vill jag utforska vårt behov av berättelser i vår samtid. Hur ett fiktivt rum kan verka som en skådeplats för vårt eviga behov av begriplighet. Från den platsen vill jag hitta nya perspektiv och om inte närma mig en sanning, åtminstone bearbeta längtan efter den.
I min process så ingår det att jag behöver skapa det jag vill jag avbilda. Det blir ett sätt för mig att tvinga in den inre världeni den yttre. Böja den så att den blir begriplig och går att ta på. Först bara känd som konturer och sen fylld genom att jag syr dräkter, bygger upp strukturer och regisserar berättelsen som då börjat bli till en föreställning med inbjudna gäster som interagerar. Då formas konsten med hjälp av andras inre världar, humor, fantasi och fysiska begränsningar.
Eng/
In my work I paint with oil and build in wood, two-dimensionally and three-dimensionally. I build scenographies and stage imagined events which I then document and recreate in spatial installations and paintings. My purpose is to formulate stories from a fictional reality alongside our own. The reality has been created from my upbringing in Värmland around mythological storytelling, the working class and deep forests. Through painting, sculpture and spatial installations, I want to explore our need for stories in our time. How a fictional space can act as a stage for our eternal need for intelligibility. From that place I want to find new perspectives and if not approach a truth, at least process the longing for it.
In my process, it is included that I need to create what I want to depict. It becomes a way for me to force the inner world into the outer. Bend it so that it becomes comprehensible and can be touched. First only known as outlines and then filled out by me sewing costumes, building structures and directing the story which then started to become a performance with invited guests interacting. Then the art is shaped with the help of other people's inner worlds, humour, imagination and physical limitations.